Skrivet om mitt vardag/familjelivet.

Idag vaknade jag  tidigt på morgonen för att jag skulle till stan o mötte de andra döva personer som vi ska på dövpräst Karins begravning i Bredbyn som ligger utanför Örnsköldsvik.
Bussen hämtade oss kl 10.00 vi var ganska många, vi började prata o pratade hela vägen så tiden gick så fort så kom vi fram.
Vi gick in till kyrkan o mötte några döva som kom från Härnösand och Lycksele. Vi såg en kistan som var så ovanligt.
Den var av trä med gråfärg i. Jättefin kista. Då kom det många folk in i kyrkan så blev det fullt i kyrkan vi var ca 20 döva som var med.
Det tog ca en timme. Efteråt gick vi till minnestunden. Många höll tal om henne. Vi skulle hem så träffade jag 2 personer som har gått samma klass som min bror i Lövånger. Kul! För dom var vänner till dövprästen Karin eftersom hon o hennes man bor i Lövånger också.

Vi gick därifrån o pratade vi tyckte det var jättefin och annorlunda begravning. Vi åkte hem med bussen vi pratade om kistan så fick vi veta att det var hennes man Michael som har gjort kistan själv för han är så duktig med kniv o snickare.
Oj det var starkt av honom att göra så där.
Jag ska aldrig glömma dig, Karin. Vila i frid!

Jag kom hem ca 20.00 o pratade min man om begravningen. Efteråt ringde jag till min mamma o berättade om begravningen också eftersom hon känner Karin eftersom min mamma bor också i Lövånger.

Min mamma berättade om min brorsdotter som är i Japan hon ringde o sade att de familjen som hon bor hos är jättetrevliga o snälla dom har 2 flickor. Roligt att höra men hon saknar sina mamma o pappa i Sverige.