1:a advent
I går var jag på dövförening det var jättetrevligt o många kom med, vi åt middag där som en person har gjort den var jättegott. MUMS..
Efteråt spelade vi plump jag blev 2.a. Är nöjd det är inte riktigt tävlingar för plump var ganska nytt på dövförening nu o några har inte spelat så får det vara som prov det blir nog allvar sedan när alla är beredda.
Det är kul spel då får man social o träffa alla.
Kl var 22.30 bestämde jag o 2 kompisar A o P att vi ska åka hem som vi åkte ju samma buss vi gick till hållplatsen så var det bara 10 min kvar bussen kom. Skönt tänkte vi men bussen kom ALDRIG. Vi blev så irriterade o undrade VAD.
En man väntade också så kom en buss så frågade en man chauffören varför.. Han sa till mig det är något och sa att 8 an kommer men vet inte när.
Vi gav upp så gick vi till annat bussnr i stället som är längst men det är bättre att stå o frysa i hjäl. Då kom nr 69 oj det var sköööönt att kika in i bussen o få värmen.
Junichi ringde mig via videosamtal o frågade varför dröjde det eftersom jag smsade till honom att jag skulle på väg hem kl 22.45 med bussen så blev han orolig varför det dröje jag förklarade varför så förstod han.
A steg av först några hållplatser steg P av och sedan min tur så gick jag hem direkt. Kl var tolv då 1 1/2 timmar har gått. Då skulle jag åkt till Skellefteå som det tar 1 1/2 timmar att åka dit från Umeå.
Barndomsminne.
En person som bodde precis mitt emot Kristinaskolan i Härnösand, en dag såg jag h*n som klädde vit tröja vit kavaj, vit kjol, vit handskar, vit hatt o vit väska.
Jag funderade varför den person hade bara VIT klädsel (minns inte hur strumpor om h*n hade). Då fick jag veta att det var en man som klädde till en kvinna.
Jag blev rädd för den person för h*n var lite konstig som det var ju ovanligt denna tid att mannen klädde sig till en kvinna.
Jag försökte vara lång avstånd av den person även andra döva så minns jag inte hur döva killar reagerade men döva tjejer reagerade o undrade vad vad vad.
En lärare sa till oss att h*n hette Solveig-Mari..
En dag var jag vid kiosken o köpte en klubba som var jättegott så h*n började röra i min axeln o försökte säga hej o log eller något och var så nära mig så syns det väl skäggstubb som h*n har inte rakat, då blev jag jätterädd o sprang i väg så tror jag inte att jag var ensam utan hade sällskap men mindes inte vem.
En dag bodde hon inte denna lgh längre så försvann h*n så har jag inte sett h*n på länge så tror jag nästan att h*n har flyttat från Härnösand.
Jag undrar ibland vad gör han nu för tiden har h*n bytt kön eller? Klä fortf vit klädsel? H*n är säkert 70-80 år gammal nu, lever h*n???
Om mig själv.
Jag har tänkt skriva om mig själv.
Jag är född döv och gråstarr i vänster öga pga Rubella.
Min mamma hade röda hund när hon väntade mig som hon visste inte att hon var gravid och fick bara några prickor så var hon till doktorn o visade dom trodde hon var allergisk mot tvättmedel eftersom hon var inte så sjuk.
Då fick hon veta att hon var gravid och så fick hon inte jobba hårt eller bära tunga t.ex stolar eftersom det fanns stor risk för missfall eftersom dom har förlorat en dotter före mig pga föddes för tidigt.
Så vill dom inte att hon ska drabbas en gång till, eftersom mina föräldrar var bönder då.
Min mamma fick bara vila hela tiden så kom jag ca 2-3 veckor för tidigt.
Min bror var jätteglad att jag kom till världen eftersom han har önskat att få en syskon han var ca 12 år gammal när jag föddes.
Min mamma upptäckte att jag har inte utvecklat i vänster öga så var hon till doktorn o visade vad är det för fel, så sa dom ja det är grå starr pga Rubella så förstod hon att den prickor var röda hund inte allergisk.
När jag var lite större o började krypa så dom ropade på mig men jag reagerade inte så förstod min mamma direkt att jag hör inget. Då var dom till doktorn men dom sa näää hon är inte döv hon hör bra.
När jag var 2 år gammal då sa dom det stämde att jag är döv då har mina föräldrar rätt hela tiden. Då fick jag börja på förskola Wedenbergsskolan i Skellefteå där trivdes jag jättebra som jag fick träffa andra döva o hsk barn.
Jag hade inte språk tyvärr så fick jag bara talträning hela tiden som mina föräldrar använde tal med mig.
Jag var ca 4 1/2 år gammal då började dom diskutera att bilda hörselklass i Skellefteå.
Mina föräldrar fick avslag att få åka taxi varje dag till Skellefteå det är ca 6 mil så tyckte dom att jag kan bo på fosterhem under veckor.
Mina föräldrar vägrade. Då började dom tänka på dövskola i stället, dom åkte till Örebro först det fanns jobb men dom tyckte folk i Örebro var så otrevliga så vill dom inte bo där.
Dom tittade i Manillaskolan o tyckte det verkar bra skola, då fanns det jobb åt min pappa o har tittat på ett hus i Stockholm.
Men till sist tänkte dom chansa kolla Härnösand för det ligger närmaste så kollade dom där ja dom kände att det är en rätt plats o rätt skola m.m. så beslutade dom att flytta dit som min pappa fick jobb direkt.
Min pappa flyttade först, min bror var jätteglad att vi flyttade dit eftersom han skulle börja på gymnasiet så ville han helst gå på musik som det finte fanns i Skellefteå men i Härnösand finns så fick han komma in på Kapellsbergs musikskola.
Mina föräldrar sålde en del kor, en del grisar. Slaktade en del också. Min farfar bodde med oss då han tyckte det är bra att dom flyttade med mig till H-sand. Då klarade han att sköta grisar ca 20 st själv.
Dom sa till de föräldrarna i Skellefteå att vi ska flytta till Härnösand dom blev så arga o tyckte att mina föräldra svek dom men dom struntade i. Förskolelärare Elsa sa att hon tyckte dom har gjort bra beslut.
Jag är verkligen GLAD att dom har gjort bra beslut så fick jag teckenspråk där när jag gick på förskola i H-sand när jag var 5 år gammal.
Min mamma lärde sig tsp när jag gick klass 1.
Mina föräldrar bestämde att flytta tillbaka till Lövånger när jag började i Örebro, det gjorde dom.
Det finns länk om döva m.m. Men skriv gärna om du undrar över.
http://sv.wikipedia.org/wiki/D%C3%B6vhet
http://sv.wikipedia.org/wiki/Teckenspr%C3%A5k
50 saker om mig.
50 saker om mig.
Lyhörd.
Spontant.
Social (älskar träffa andra folk).
Har läst massor sanna berättelse böcker.
Är kristen.
Är alltid vara ärlig mot min familj o vänner.
Älskar busa.
Öppet (är inte rädd att träffa nya folk).
Självständigt.
Respekt.
Flexibel.
Har bott på bondgård.
Är döv
Blind i ett öga.
Är jämt trött.
Tycker inte om ärtsoppa.
Sushi är min favoritmat.
Hatar falska människor.
Favoritfärg är Grön.
Mjukglass är min favorit glass.
Har varit till Japan.
Min drömsresa är till Australien.
Är rädd att det ska hända med mina barn.
Är så kramig.
Älskar min familj.
Vill lära mig med nya saker.
Djurvän
Har gått på dövskola.
Har läst till undersköterska.
Är inte proffs på att laga mat.
Har körkort.
Är gift med japansk.
Har bara några vänner som jag litar på.
Är sällan arg.
Vill vara lat ofta o softar.
Är godisgris.
Är lätt att gråta.
Har en bästis sedan vi gick klass 2.
Älskar lägga puzzel.
Har åkt slalom när jag var barn/ungdom mycket.
Var med i simningsträningar när jag gick i dövskola.
Har varit med på ridskola.
Hatar bollspel.
Samlar japanska frimärke.
Har samlat kylskåpsmagnet förr.
Älskar skriva brev.
Kan japanska teckenspråk.
Kan ingenting japanska.
Älskar släktforskning.
Älskar resor.
Synsk-medium
Tror du att syns-medium fungerar?? Då ville jag berätta om detta samband med min mammas hund.
När Nilla (hunden heter så) hon var 2 år gammal hon var fortfarande livlig hund o gärna jaga efter nåt djur t.ex räv, hare m.m. en dag min pappa satte henne fast på mark som hon hade halsband med lång snöre samtidigt för han litade inte på henne att hon gick lös då. Min pappa gick o sen skulle han gå dit o kolla men hon var plötsligt försvunnen så har den lossnat så hade hon halsband o snöre på sej när hon sprang bort så har hon säkert jagat något djur.
Hon kom aldrig tillbaka på många många timmar så min pappa försökte ropa söka i skogen (dom bor på byn). Dom var så förvivlad hur dom ska göra.
Min mamma ringde mig o sa att Nilla var fortfarande försvunnen jag sa spontant varför inte ringa till synsk???
Hon sa ja varför inte var ska jag vända mig till?? Jag sa till henne ja ska kolla på internet.
Jag hittade Sol-Briht (Saidas dotter) o skrev ner hennes nr o gav till min mamma. Dom ringde henne med en gång hon svarade och sade att hon var jätteförkyld o kunde inte se något o ville att dom skulle vända sig till hennes andra syster som bor i Piteå hon är också synsk jag minns inte namnet.
Dom ringde henne så kunde hon ställa upp o hjälpa till. Hon frågade hur hunden såg ut m.m. Hon sa att hunden lever o sitter fast.
Var? Det fanns en massor vass vid sjön så trodde min pappa vet var så började han söka där men hon fanns inte där.
Då ringde dom henne igen. Hon såg att det fanns typ järvägsspår som ligger mkt nära den sjön så sa min pappa det fanns inte järvägen här. Då sa min pappa kan det vara elledningen (stor) hon sa det kan vara så också som det ser järn ut så kan det vara så.
Några vänner hjälpte till också o sökte Nilla det tog 2 dagar då. Min pappa var helt slut o orkade inte fortsätta så sade de vännerna du kan åka hem o vila dig vi hjälper o söka. Min pappa for hem.
En man sa till en annan vän sade jag ska gå den väg som vi har inte sökt där förut så gick den andra i annan väg. Mannen gick o såg precis Nilla hon satt fast med ett träd så var det bara några cm mellan hals o träd. Nilla blev jätteglad när han kom o hämtade. Klockan var 20.00 så började det blir för mörkt ute.
Han fick bära henne för hon var för trött o slut. När dom skjutsade henne hem så mina föräldrar undrade om dom har hittat henne eller. Jo det har dom gjort dom blev jätteglada att hon levde o dom har hittat henne.
Nilla sov så mycket, åt, drack.
Dom ringde till synsk kvinna o tackade. Min mamma undrade om dom inte har ringt synsk då skulle Nilla dött av svält. usch jag tyckte det låter hemskt.. För skogen är för STOR. Synsk beskrivningen stämde bra så var det mycket nära elledningen o vass. Det var rätt långt från mina föräldrars hem.
Nu är Nilla 6 år gammal. Mycket snäll o verkligen lat. Hon smiter inte längre efter händelse för dom struntade i halsband nu. Hon brukar jaga fortfarand men kom alltid tillbaka snabb.
Har ni upplevt sånt där. Berätta gärna. :)
I fredags.
Josef har fått glasögon. Han trivs jättebra med den och ser mycket bättre som han fick den i fredags som vi hämtade.
